Mina trogna följeslagare som inte längre finns i livet:

 Hundar:

Molly: SE VCH Datsreges Eartha Kitt 20071231- 20170123.

År 2017 fick en sorglig inledning då pappas fina Molly blev sjuk under en helg, trött, loj, vill inte äta mm. Aldrig kunde vi anat att hon var så sjuk. Njursvikt med en dålig blodbild fick göra att hon somnade in i våran famn. Fina och snällaste Molly. Även om du var pappas hund så har du och jag gjort mkt roligt under alla år. Alla viltspår vi tränat, gått och tävlat. Lätt blev du SE VCH, du var helt fantastisk i spåren. Vi vann även Labrador Skaraborgs Viltspårs-KM Tänk när ni var små valpar och samtidigt som du hämtades fick jag hem min lille Tjabo. Även brorsorna Charlie och Bamse kom nära då bror och granne Peter köpte dessa. Vad roligt ni hade när ni växte upp:) Det kommer bli så tomt nu när du inte kommer och möter upp på gården längre!

                                  

 

Nikki: 20000717-20130723.

 Slutet av min semester 2013 skulle visa sig oxå bli slutet för min gamla vän. 13 år gammal och pigg in i det sista, men något hände på lördagskvällen, förmodligen en stroke. Tänk när jag för tretton år sedan svarade på den där annonsen om en schäfertik som skulle omplaceras. Hade varit mycket trassel kring dig där du kom ifrån trots att du bara var sju månader gammal. När du kom hem till oss så bara du klev in i huset och visste att här skulle du finnas tills du blev gammal. Tänk allt roligt vi varit med om:) Du har alltid varit med oss. Svårt att beskriva den tomma känslan som nu är, glömmer dig aldrig. Du fattas oss!

 

Tjabo - Datsrege´s Pigall:  e) Tjottes Ticket To Trouble u) Datsrege´s Capella f: 20080108 - 20120323

 

Min fine Tjabo, som jag saknar dig.  Jag kommer ihåg det som igår när jag den där vårdagen hämtade hem dig från Ann-Marie Björnberg. Min lille brune buse:) Aldrig då hade jag kunnat tro att jag bara skulle få ha dig i fyra år. Men tänk vad mycket vi fick uppleva på dessa år, alla utställningar, viltspårschampionat och jakttävling:)Det har nu gått nästan ett och ett halvt år sen jag fick ta bort dig och jag har inte förmått att sätta in dig på den här sidan förrän nu. Oddsen var emot hela tiden, som valp fick du operera armbågen, som dock gick bra. När sen den hemska dagen sommaren 2011 kom då du vid en vridning fick ett läckage på ryggmärgen och blev förlamad, fanns inte samma tur. Du var ändå en kämpe i nästan ett år, då du på nytt lärde dig att gå igen. Jag vet nu idag att du och Nikki springer runt på friska ben tillsammans i hundhimlen. Kommer aldrig att glömma dig! 

 

 

Lady: Vår blandras mellan labrador och schäfer som fanns där under hela min uppväxt. Alltid lika glad när vi kom hem ifrån skolan.Hon var alltid med på familjens upptåg, som att bada och ut och åka i vår båt. Lady fick ett skönt och härligt hundliv och blev 14 år gammal. Jag kommer fortfarande ihåg dagen då du fick avsluta ditt liv, det blev så tyst och konstigt i huset. Du fattades!

 

Familjärs Yra: S:t Bernhardshunden som jag hade den stora äran att få ha i hela 11 år. Född 1988 - 1999. Denna fantastiska hund som jag gjort så mycket roliga saker ihop med. Utställningar och lydnadstävlingar.Yra kom in i mitt liv precis när jag skulle flytta hemifrån och hon ingick förstås i packningen:) Hon fick genom hela sitt liv vara frisk och pigg, ibland kanske för pigg:) Kommer ihåg när hon jagade en tavelförsäljare på moped upp längs hela vägen från gården

Genom att få haft dig i mitt liv, så kommer mitt hjärta alltid klappa lite extra för S:t Bernhardshunden.

Glömmer dig aldrig Yra! 

 

Karro: Min fine och vackre, nästan svarta schäferhane som olyckligtsvis inte blev så gammal. Karro hade ingen rolig uppväxt som valp hos sin uppfödare, när jag skulle hämta honom stod han och hans syster i hundgård med elstaket runt. Han var under sin livstid väldigt rädd för finsktalande människor 

 Han och Yra var bästa kompisar i flera år och påhitten och busen var många. Jag kommer till exempel aldrig glömma när de rymde och jag var ute och letade. Rätt vad det var stod de på gården, leriga från huvud till tå:)

Karro var Yras följeslagare och vän även på utställningarna. Saknar dig! 

 

 

 

Hästar:

Brisse: Min vackre svarta springare. Än idag saknar jag honom nåt hemskt. Året var 1985, jag skulle få köpa min alldeles egna, första häst. Vi åkte till Trollhättan och där i en stor hage omringad av massa shetlandsponnier stod han. Ett varmblod på ca 1,67, tre år, helt svart. Brisse åkte med hem och var sen i min ägo till hans död 2003. Han har varit med mig genom hela min uppväxt, vi har tränat och slitit, mest hoppning. Blivit en del småtävlande. Jag red in honom helt från ingenting. Men framförallt var han en vän som är svår att finna i en människa. 1988 flyttade jag hemifrån och i flyttlasset var även Brisse. Ngr år efter köptes Nancy in, visade sig vara halvsyster till Brisse. Dessa två kamperade sedan resten av livet. Brisse var alltså 22 år när benen inte bar honom längre, han var gammal. Beslutet att ta bort honom var nog nåt av det svåraste jag gjort! Saknar dig så! 

 

Viktoria: Året 1991 köpte jag mitt vackra vita lipizzanersto på Finnagårdens ridskola i Tidan. Livet hade redan varit hårt för denna då 12-åriga dam, född 1979. Hon stegrade så fort man skulle handskas med henne. Skulle jag rida stegrade hon innan jag kom upp, när jag kommit upp för att sen ge sig iväg med en väldig fart:) Oj oj vad jag jobbade med detta. Fick även kommentarer av hästfolk att gör dig av med henne, hon är galen. men jag visste ju att Viktoria var inte galen, det var människor genom alla ställen hon varit på som gjort henne så här. Hon var tolv år, hade varit hos tretton olika ägare, däribland Silver Hill i Falköping. Ett turistförsök med bilar och lipizzanerhästar. Där såldes hon sedan på auktion. Jag fick mot allas odds ordning på denna häst. När hon var nitton år betäcktes hon med Bana Siglavy, i trollhättan hos Josef Major. 1998 föddes då min vackre Viktor (Siglavy Viktory) idag tolv år. Detta var Viktorias andra föl. Viktoria utvecklades till att bli en av de lugnaste hästarna i stallet. Hon var och förblev en enmanshäst hela livet, var tex ingen annan än jag som fick eller kunde rida henne:) Så min envishet fick lön för mödan och jag är så glad att jag aldrig gav upp. Hon är en grundsten till att mitt hjärta brinner för djur som har det svårt och blir misskötta! Viktoria fick avsluta sitt liv 2005, då 27 år gammal. Än idag ser jag Viktoria genom Viktor, finns så många goda egenskaper nedärvda där. Saknar dig!

 

Emil: Våran underbart vackra lilla ponny. En B-ponny, Gul med vit man och svans och helt underbar. Visst kunde han busa till det ibland, som när han började bocka och Michaela for av och bröt armen. Eller när han satte fart med kompisens barn på ryggen, så hon for av. Men lika busig, lika härlig var han. Vid fikabordet på sommaren fanns ofta Emil med, han var som en liten hund. Plockades det vinbär på buskarna, dök ofta ett litet gult huvud upp bakom, då var han med oxå:)Emil kördes en hel del, Erica gick ponnytrav på Axvall vid den här tiden och övningen skedde till stor del på Emil. Vi fick endast förmånen att ha denna härliga kille i lite mer än två år. Han blev tyvärr sjuk och efter en knapp veckas behandling hittade vi honom plötsligt död i stallet, detta var sommaren 2006. Det var fruktansvärt hemskt och jag kommer aldrig glömma detta. Emil blev 18 år gammal. Eller det tror vi i alla fall, var ingen som visste riktigt hur gammal han var när vi köpte honom, då han varit på ett jourhem för hästar. Enligt veterinär var han iaf runt 16 när vi köpte honom. Varför!!

 

Nancy: Maj-83 -juli-09. Nancy köptes alltså in 1990 av min mamma, dels som sällskap till Brisse och dels som en ridhäst. Nancy var oxå ett varmblod, lite mindre ca 155 cm. Brun päls och svart man, pälsen fick på sommaren en alldeles mörk färg med "må bra" ringar i. Nancy levde 1983- 2009. Hon blev alltså nästan 27 år. Precis som med Brisse var det helt enkelt,  kroppen och benen som inte orkade längre, annars var hon precis som alltid. Nancy var oxå under sin livstid en helt underbar ridhäst som tyckte mycket om att vara ute i skog och mark. Hon var oxå en mycket duktig extramamma till Viktor och var med och fostrade honom. Nancy fick tyvärr inga egna föl. En mycket tålig häst som varit frisk genom hela livet. Nancy -du fattas oss!

 

Brunte: Maj-92- Dec-10. Kommer än idag ihåg dagen 1992 vi åkte för att köpa dig Brunte. Med Erica som bebis på armen kom vi till Borgunda där du föddes. Sex månader gammal steg du in på torstorp för att sedan bo här hela ditt liv. Världens snällaste nordsvensk på ca 700 kg. Du förstod bara inte att du var så stor:) Brunte var inkörd och körd en del med sulky. Drog oxå fram stockar i skogen emellanåt. Riktigt inriden blev du aldrig, men jag testade allt att hoppa upp ett flertal ggr:)

Tyvärr blev du dålig i dina bakben förra våren, ville aldrig bli riktigt bra. Vi fick ta bort dig alldeles för tidigt, men du fick nästan 19 sköna år på torstorp. Saknar dig!!